Där tiden stått stilla

 
Om man står på pappa och mammas gård, och blickar snett bort höger, så kan man se ett tak skymta bland skog och äppelträd. Det var vid det taket jag var en stund ikväll. Det taket man ser tillhör ett av de hus som ingår i gården vi kallar för Nilsa. Eller som jag säger - mitt drömboende :-) Det är kanske optimistiskt att tänka men ååh vad jag verkligen vill bo här i framtiden. Ikväll var det första gången jag gick runt huset och ner i trädgården. Även fast den är alldeles vildbevuxen just nu så var det så mysigt. Knäpptyst och mysigt.
 
 
Häckarna runt trädgården har vuxit sig stora som träd så man ser tyvärr inte så mycket av den fina utsikten.
 
 
Går man fram till stenmuren som omringar stället ser man ner i dalen. Husen längst till vänster är mamma och pappas gård. Huset rakt fram tillhör farmor och farfar, och gården till höger är grannen Eriks gård.
 
 
Jag smakade på dessa äpplen men kom fram till att det nog är höstäpplen, för de var lite i det suraste laget, haha. Det rös i hela kroppen.
 
 
Det gula huset man skymtar till vänster är boningshuset. Det smälter in fint i kvällssolen ♥
 
 
Här stod det övergivna  stängselstolpar lutade mot väggen som också är väggen till utedasset.
 
 
Pappa arrenderar hagarna runt om Nilsa så precis på andra sidan trädgården kan man hälsa på våra nyfikna kalvar. Tänk vad fint lite visset gräs och bruna löv kan vara ♥
 
 
Så höstigt och fint ♥ Den friska luften är väldigt välkommen.
 
 
Växtligheten passar så bra in med alla byggnader
 
 
Vevade ner rutan på bilen och sa hejdå till våra kalvar när jag körde där ifrån. På återseende kära Nilsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback